Bali

 Jag tog mig till Bali trots allt, det visade sig att jag hade satt mig pa fel flygplats i Kuala Lumpur. Sa i 8 timmar satt jag och vantade 2 mil bort fran den flygplatsen jag egentligen skulle till… ett riktigt nyborjarmisstag men sa kan de ga. Nar jag val kom fram till det faktum att jag var ute och cyklade sa var det bara 20min kvar till check-in skulle stanga enligt personalen jag fragade. Konstigt nog har jag blivit sa hardad att resa att jag inte ens blev nervos utan tankte det loser sig, som alltid. Det gjorde det ocksa, personen som jag fragade sa att du kommer aldrig hinna med taxi sa folj mig… det gjorde jag ocksa och plotsligt satt jag i hennes egna bil och hon tryckte gasen i botten, turligt nog eftersom hon ar personal sa fick hon kora pa vagar som gav oss ungefar 10min i korstracka. 5 minuter innan check-in stanger sa ar jag pa plats och allt ar frid och frojd igen… tills jag val kom till Bali, dar visar det sig att man maste ha $25 for att fa det ”gratis” visa-on-arrival som turister ska fa. Jag hade inte krona med mig och tankte inte ens pa att man kunde anvanda VISA, sa det tog ett tag innan det loste sig, men till slut tog jag mig ut pa Indonesisk mark. Nu sitter jag bara nagra meter fran mitt cheap-ass hotell for inte ens 50kr/natt, trotts det har jag dubbelsang och egen toalett. Har inte ens sett en kackerlacka.

Bali i sig ar ratt jobbigt, att vandra omkring ar ratt irriterande och ibland vill man bara dela ut njurslag, om thailands forsaljare ar jobbiga sa ar Balis forsaljare pesten… Pa kvallarna kommer mannen fram och fragar hogt om man vill ha taxi, nar man sager nej borjar dom forfolja en och viska ”You want small girl? No!? You want porno? good porno? no? Okey my friend, but do you want hasch? I got hasch!”. Nar man har hort det fran 14 personer pa raken och sen kommer en tjej fram sliter tag i en och fragar om man vill ha massage sa borjar man bli hyffsat less. Som tur ar har jag utvecklat en teknik, eller en blick som gor att dom inte fragar lika ofta, jag kallar den ”Magnum”. Den ar vacker samtidigt som den ar skrackinjagande, forsaljarna blir trollbundna men samtidigt pissar dom pa sig.
Men fordelarna med Bali ar fler an nackdelarna, det ar bara forsaljarna som gor det jobbigt, maten och drickat ar billigare an i Tailand, aven om det alltid kanns som om det svider nar man betalar runt 30000 Indonesiska Ruphies for en lunch.

Sadar, det var min rapport for mina tva dagar i Bali, nu ska jag ut pa gatan och leva livet. Hores.

Mot Bali

 Nu tycker ni val att det var for lange sedan jag skrev sist, sjalv har jag problem med att hinna med allt mellan allt liggande pa stranden och hangande i en hangmatta lasandes en bok. Ni kanske forstar mitt problem. Men nu har jag varit pa resande fot i snart 3 dagar och darfor har det i stort sett varit mer stendott an vanligt fran min sida. Jag lamnade alltsa Koh Phi Phi efter alldeles for manga dagar pa den on, 12 dagar blev det totalt och om jag ska vara arlig sa var de tva sista dagarna uselt trakiga. Nar Adam och Max akte upp till Bangkok sa ville jag ocksa aka men tyvarr lyckades jag inte boka nagon biljett till Bali runt de datumet sa jag fick vanta tva dagar innan jag kunde ta mig ivag.

Koh Phi Phi i sin helhet ar en ganska intressant o och jag skulle kunna tanka mig spendera tva veckor dar med ett kompisgang, sjuka saker hander alltid dar och har man trakigt med polare dar sa ska man nog fundera pa att stanna hemma. Sjalv ar det ingen hojdare av en speciell anledning, valdigt fa reser faktiskt sjalv till Koh Phi Phi(eller som thailandarna stavar det Koh Pee Pee). Dels for att de mesta primitiva bungalows utan egen toalett eller dusch och med trasiga myggnat kostar 100kr/natt och dels for att det ar just en typisk ”aka dit med polare och festa”-o. Sista natten i min valdigt oisolerade och ihaliga bungalow blev aningen kaotisk, mina kanadensiska grannar slog sig ihop med mina norrska grannar for en trevlig forfest pa deras veranda. Tyvarr urartade denna fest ganska rejalt, det hela borjade med att norrmannen blev galna och gick omkring och skrek hur mycket dom hatade svenskar, kanadensarna hatade amerikaner och hela stamningen var ganska hatisk. Utan las pa min bungalow sa blev jag lite nervos och sov med ett oga oppet. Tyvarr slutade inte kvallen dar utan helt plotsligt sticker den kanadensiska kvinnan ivag och kommer tillbaka 10 minuter senare gratandes och skrikandes over hur tva thailandare hade valdtagit henne och sen hotat att hugga huvudet av henne. Hennes pojkvan blev ju inte helt ovantat ratt sa upprord och skulle genast hitta nagon att ”doda”, tjejen som inte hade nagon aning om vad som hant andrade helt plotsligt sin historia. Nu var det en vit kille som hade gjort allt det har sjalv, eftersom jag inte hade visat mig pa hela kvallen sa blev jag misstankt och endast med min underbara engelska och mina diplomatiska kunskaper lyckades jag undvika att vara tvungen att anvanda mina thaiboxar-tekniker. Efter ungefar en timme med en massa skrikandes och gratandes sa kom alla fram till att tjejen hade fatt i sig knark och att allt var bullshit, hon forsokte da radda sig sjalv genom att beratta hur hennes pappa valdtagit henne under hennes ungdom… i alla fall sa var det en ratt galen natt. Shit happens.

Men nu sitter jag alltsa pa flygplatsen i Kuala Lumpur och om ungefar 7 timmar sa ar jag pa Bali, vad som hander da har jag ingen aning om… Kuta Beach ska vara turistghettot pa on sa jag borjar val dar for att fa nagot boende, imorrn ska jag i alla fall jobba pa brannan. Har noll koll pa Bali sa det blir skitskoj… ska man bara forsoka lara sig rakna om valutan igen, tydligen ar $1 ungefar 9000 RP(Indonesiska Ruphies eller nagot i den stilen). Jag kommer snart kanna mig tat.

Nu ska jag ta mig en burgare pa Burger King, NICE.

Ha de sa bra och passa er for knark, barn.

Koh Phi Phi, Piteon?

 Nu befinner jag mig pa en av de mest omtalade oarna i Thailand, Koh Phi Phi. Jag tror under de tre dagar jag varit har sa har det hant mer an pa hela resan… overdrivet forstas. Just nu befinner det sig mellan 10 och 15 andra pitebor pa denna lilla o, riktigt trevligt faktiskt, speciellt trevligt att traffa Max och Adam igen.

Det ar valdigt skont har pa Koh Phi Phi aven om thailandarna ar ovanligt otrevliga, senast for tva natter sen kom en liten thailandare och ville slass med mig. Som tur var sa kom en vakt emellan ganska direkt for jag fattade inte riktigt vad som hande eller varfor han ville slass. Men jag har faktiskt akt pa stryk ocksa, en valdigt intressant upplevelse som hande igar(15/3). Det finns en bar har pa on som heter Reggae Bar(sjukt unikt namn) och dar anordnar dom thaiboxningsmatcher varje kvall, det mest populara ar mellan turister. Sjalvklart var jag tvungen att ga upp och se hur lange jag kunde sta i en ring, tyvarr fick jag mota en dansk thailandare dubbla min storlek och jag fick bara en en klockren traff i huvudet innan jag lag ner pa backen. Men var inte orolig, vi hade hjalm! Ar lite om pa vanster sida av kroppen da det visade sig att han hogerben kunde sparka ganska hart ;)
Men nu har jag gjort det i alla fall, behover jag inte fundera pa om jag missade nagot eller inte. Men jag har aven gjort mer fredfulla saker har pa on, vi har varit ute och fiskat. Jag fick forstas den minsta fisken och Anna tog den storsta, precis som det ska vara gissar jag. Men varan thailandska guide var sjukt glad och skrek mest hela tiden ”SUPER BIG FISH!! FOOOD FOOOOD!”. Jag tror vi har matat hans familj for en vecka efter den fisketuren.

Nu ar det lordag och pa tisdag sticker Anna tillbaka till Sverige sa da ar jag alldeles sjalv igen, har inte bestamt vart jag ska aka faktiskt. Kanns som om jag har vissa krav pa att aka till vissa stallen men jag bestamde mig idag att jag ska aka dit jag kanner for. Bali verkar som ett mal just nu, det blir antingen det eller sa blir det nog en 7 dagars tur pa segelbat anda till Malaysia. Hur som helst sa har jag en intressant sista manad framfor mig, borjar dock sakna Sverige och alla hemma ganska duktigt. Men ni finns kvar nar jag kommer :)

Nu ska jag ner pa stranden, eller nagot i den stilen.

Godmorgon.

Langkawi igen

Innan jag ens borjar skriva nagot sa ska jag upplysa er om en lank som kommer visa lite nya bilder! Antligen!!

BILDER BILDER BILDER

Nu sitter jag alltsa pa Langkawi igen, kandes sjukt skont att komma hit faktiskt. Men det har hant annat ocksa sen jag senast skrev har i min lilla blogg och det ar lattast om jag borjar fran borjan.

Det senaste jag skrev var att vi skulle forsoka hitta nytt boende nara till fullmoon stranden och Haad Rin. Vi hade faktiskt ovantat tur och pa tredje forsoket fick vi ett helt fantastiskt stalle. 1300/baht per natt med tva sangar, varmdusch, AC och sportkanaler. Vi fick aven en perfekt forfestarbalkong. Sa dagen innan Fullmoon har vi alltsa lyckats med att ta oss ungefar sa nara som det gar, personalen var chockad att nagon faktiskt hade checkat ut innan festen och tyckte vi hade sjukt tur. Vi traffade ratt mycket folk som vi umgicks med pa Koh Phangan, tva killar som vi redan innan traffat pa Koh Tao och 6 svenska tjejer samt tva killar fran Pitea. Ni fran Salus som laser detta vet iaf vem Max ar, nu vet jag ocksa vem det ar som ni jamt pratat om. Han var alltsa en av pitekillarna som jag traffade pa Koh Phangan. Haad Rin hade en riktigt skon stamning och lag man inte pa beachen hela dagarna sa satt man uppe vid nagon bar, drack en milk shake och kollade pa film. Utelivet var ju forstas vad man kan vanta sig av en party o i Thailand och man kunde fa tag i det mesta. Pa natterna bots dom vanliga gatuforsaljarna ut till forsaljare som helt oppet sprang omkring och skrek ”Extascy! Extascy! Anyone want pills?”.
Fullmoon… Fullmoon Party ar helt sjukt, vi tankte kvallarna innan att hur kan det vara mer folk an sa har och vars kommer dom krypa fram ifran. Sa vi borjade lungt forfesta runt 7 pa kvallen ute pa varan balkong, vi blev val runt 10 pers och det var riktigt trevligt. Jag tog det lungt och fick i mig endast 4 ol pa hela kvallen, men jag och dom tva fran pitea blev hungriga och vi bestamde att vi skulle ga och kaka. Ingen av oss tankte pa hur mycket folk det skulle va pa stranden sa vi kom overrens med dom andra att vi moter er pa Drop In Bar nere vid stranden… Nar vi kommer ner sa ar det absolut och totalt fullt pa stranden, det finns inte en flack inte en meter av stranden som inte ar fullproppad med manniskor. Vi kom fram till att Fullmoon ar nagot som ar grymt roligt att ha upplevt men inte nagot man kommer komma tillbaka till, jag skulle kunna tanka mig ta med ett kompisgang till Koh Phangan veckorna innan Fullmoon for da ar det riktigt bra. Dagen efter var lugn och vi fixade resan ner mot Langkawi for att gora mitt VISA-run. Och nu sitter jag har efter en 24-timmars lang resa som kostade oss det dubbla for att jag ar lattlurad i vissa sammanhang :P Men man maste ju blir lurad nagon gang, annars ar det ju ingen semester.

Langkawi da som sagt, forsta kvallen var igar och det kanske var den basta kvallen pa hela resan. Jag och Anna gar och satter oss vid Submarine bar, alla bartenders kanner igen mig trots att det gatt tre veckor och jag far direkt en Carlsberg. Det mest sjuka ar dock nar Grant – The Scotish Viking – dyker upp, en av dom som jag umgicks med mest nar jag var har sist. Han har alltsa stannat pa Langkawi 6 veckor nu och bor i ett hus tillsammans med tva av bartenderna. Sa vi snackade minnen hela natten och ikvall sa ar det lite mer fest, ska bli grymt kul.

The ScotishSwedish Vikings are back.

Thailand – jag fattar varfor alla sticker hit

 Nu har jag snart varit i thailand i 3 veckor, jag har hunnit med ganska mycket ocksa sen jag lamnade Langkawi. Som ni vet sa har jag akt till Koh Tao, dar jag blev sjuk och madde skit under storsta delen av min vistelse dar, trots det sa ar Koh Tao just ett sant stalle som man vill tillbaka till. Koh Tao ar mysigt och lungt om man vill och man kan latt hitta sig ett stalle pa stranden dar man kan lagga sig ner och se solnedgangen. Men Koh Tao ar ocksa ett stalle for party om man kanner det, allt fanns samlat pa en cirka 2km lang strand. Efter Koh Tao sa akte jag och Andreas upp till Bangkok for att dels skicka hem honom med ett flyg till Sverige men aven for att plocka upp Anna pa flygplatsen. Sa efter nagra dagar i ett sjukt varmt Bangkok sa bestamde jag mig for att ta med Anna till Koh Tao, bara for ett par dagar for att invanta Fullmoon Party. Sa blev det, vi tog bussen en sen kvall fran Bangkok och dok upp pa Koh Tao klockan 11 pa morgonen, vi akte direkt till ett stalle dar jag bott forut och vi fick med lite tur en bungalow precis vid stranden.

Pa Koh Tao sa traffade vi tva norskor som vi snabbt borjade umgas med, Anna raggade aven upp tva tyskor men tyvarr svek dom oss sista kvallen pa Koh Tao.

Nu sitter vi iaf pa Koh Phangan och destinationen for Fullmoon Party, vi bor ganska langt fran sjalva huvudomradet och det ar ett morker att ta taxi till Haad Rin(dar allt hander) sa jag ska hyra mig en moppe imorrn. Tyvarr kor dom varre har an pa Langkawi och Anna ar akradd sa det kommer bli svettigt att ta sig nagonstans… vagarna ar helt galna, det ar 20% lutning i vissa backar och folk ligger i 110 med mopparna. Som sagt, det kommer bli svettigt att kora, det hjalper inte att man ska kora pa fel sida heller…

Men om man ska summera min vistelse i Thailand so far sa kan man saga att det, trots jobbiga sjukdomar och ovanligt mycket resande, ar helt sjukt bra. Jag gillade delar av Malaysia men atmosfaren dar ar inte i narheten av vad den ar pa de platser i Thailand som jag besokt. Jag ska dock ge Malaysia en andra chans, dels kommer vi aka till Langkawi for mitt VISA-run snart och sen kommer jag att aka till Perhentian Islands nar Anna aker tillbaka hem till Sverige.

Jag vet att det har inlagget kanske ar samst hitills och jag ska skarpa mig till nasta gang. Ska verkligen forsoka ladda upp lite bilder, men det tar san sjuk tid med tanke pa att hastigheten ar den av ett modem.

Nu ska jag ut pa Haad Rins gator och forsoka hitta ett nytt boende, lite narmare manskligheten.

Stay in school.

Cheap Viagra
Cheap Viagra