Jonsson är ovanligt filosofisk idag och går konstant omkring och mumlar djupa tvetydiga meningar. Precis som i Mitt i naturen är det tålamod som gäller för att lyckas fånga de där fantastiska ögonblicken.

Jonsson: Det var bättre förr!

Jag: Djupt...

Jonsson: Fast det är ju inte sant.

Jonsson skrattar absurt mycket utan någon som helst anledning.

Jonsson: Ulf brukar sjunga, skjut mig med en lyckopil! Tyck ja va bra sagt.

Jag: Vad snackar du om?

Jonsson: Du är ung, dum och duschar alldeles för lite. Skriv it!

Jonsson kastar en vante mot mig.

Jonsson är ovanligt tydlig i sitt språk, jag förstår nästan vad han pratar om.