Varan resa borjade med minibuss till farjan fran Langkawi, farjan tog oss till Thailand och staden Satun. Dar skeppades vi vidare med en oppen liten minibuss som dom tydligen kunde pressa in hur manga som helst i. Som tur var behovde vi bara aka kanske en mil eller tva i detta tranga utrymme. Efter detta fick vi tranga in oss i en ganska tajt stangd minibuss och aven har fanns det inga granser for vad den magiske chaufforen kunde pressa in. Den har minibussen tog oss en ganska bra bit och jag hade ganska snabbt en sovande gubbe pa min axel. Sovande manniskor dras till min axel det ar nu ett faktum.
Vi som hade blivit lovade stora bussar av resebyran var ratt besvikna fram till nasta byte. Dar visade det sig att jag och Andreas fick en egen chauffor dom resterande 60 milen till Sura Thani, vi fick en egen bil med AC och en thailandare med valdigt aggressiv korstil. Men vilken lyx det var, nu kandes allt bra igen och klockan 9 pa kvallen sa anlande vi till Sura Thani och farjan som skulle ta oss till Koh Tao.

Val pa farjan sa insag vi att det var ingen kort bit att aka med farja utan det handlade snarare om overnattning pa farjan, och den var packad. Vi fick ungefar 50cm var att sova pa, men jag klagar inte, battre an sitta upp hela natten.
Sa efter annu ett par timmar pa resande fot anlande vi tidigt pa morgonen till ett nyvaket Koh Tao, antligen stallet jag sokt efter. Det var det har jag hade forestallt mig nar jag tankte pa paraplydrinkar och lata dagar i sanden. Koh Tao – Langkawi 3 – 0.
Tisdagen var lugn och vi lag pa stranden och grillade oss lite, onsdagen var ocksa nice och bestod av ungefar samma sak fram till kvallen. Det var alla hjartans dag och stor fest pa the AC Bar, 2 vodka buckets for priset av en. Det var da febern slog till bakifran, fran att ha varit helt pigg till att ligga och frysa i ett 30-gradigt rum tog mig ungefar 30min. Jag hade brant mig och inte druckit sa bra sa jag borjade svepa vatskeersattning i hopp om att detta bara var lite solsting, men 3 dagar senare sa var det ratt sa bekraftat att det har var nagot helt annat. Da gick vi till ons enda sjukhus dar jag ganska direkt fick klartecken om att ”No problem with payment, insurance company fix, yes?” och sen lag jag helt plotsligt i en sang med dropp och en massa antibiotika i mig. 3 dagar pa sjukhuset var bra for jag vet inte hur lang tid det hade tagit att bli frisk annars, sen fick jag se sjukt mycket fotboll vilket jag var i behov av. Skont att Freddie fick gora ett avgorande mal.
I morse gjorde jag mitt sista lakarbesok och dom skulle bara ge mig en spruta antibiotika… gick ju inte sa bra. Stack fel 2 ganger och jag grat som ett barn, ser ut som en knarkare nu men till slut lyckades (med vald) fa in den dar skiten i kroppen pa mig. Sjukskoterskan sa till mig ”If you fear, I fear” sa om jag var radd for sprutan sa kunde hon inte gora det for da blev hon ocksa radd… proffsigt. Men dom raddade kanske mitt liv sa jag ska inte klaga, sen betalar jag ju inte en krona heller 

Det var allt jag hade att avhandla idag. Och jag vet Chuck att min blogg har blivit som bibeln ar for paven.